Smaskens

I en oansenlig, väldigt väl tejpad kartong låg våra maskar i brevlådan igår!

Sonen började skutta upp och ner och ville öppna och titta på "Masken My" direkt. 

Låt oss spola bakåt lite. Vi började alltså läsa pixi-boken Masken My i våras.

Men det var först när kolonilottssäsongen drog igång som kopplingen mellan bok och verklighet upptäcktes. Som det står i The Good Book, dvs. Kackel i grönsakslandet: "Där det grävs är det lätt att hitta mask". Sonen gillade det och vi har sedan dess läst lite olika böcker om insekter :)

Nå, åter komposten. Sonen var överlycklig över att få "Masken My" som husdjur. Tillsammans satte vi igång att skapa en mysig miljö i vilken Masken My och hennes vänner kan bo. 

I akvariet hällde vi i sandlådesand (för dräneringen skull).

Sen roade vi oss med att riva tidning och kartong i bitar. Det blev skoj för alla, inklusive katterna! :) 

För att få till lagom fuktighet lade vi alla bitarna i en skål med vatten. (Plask, vad kul det var och jösses vad blött det blev!)

Sen kramade vi ur vattnet ur tidningen och wellpappen och lade ett lager på sanden. 

Efter en session med mopp och disktrasa i rummet var det dags för Masken My och co. att flytta in. I en lägenhet med barkmylla får de bo. Vi gjorde en hög i ena sidan av akvariet och där kan de mysa och sova. Ovanpå lägenhetshögen lade vi ett tak av fuktiga wellpappbitar och tidningsremsor. 

Välkomna till ert nya hem! :)

Temporärt täcker vi in akvariet i svarta sopsäckar men jag hoppas hinna göra den snygga versionen av täcke sen :) 

Skräputbildning

Vi försöker få naturen till en del i sonens vardag och vill gärna att han känner sig delaktig i allt vi gör. Odlandet till exempel. Hittills har han med entusiasm och nyfikenhet varit med när vi sår, gräver, planterar ut, vattnar, rensar ogräs, skördar och lagar och äter mat. Det är helt underbart!

Men, än så länge har sista steget i matcirkeln varit svårt att hjälpas åt med. Komposteringen. Komposterna är för höga och det enda man ser är halvmulten mat högst upp. Kompostskruven är för tung att vrida runt osv osv. 

Det ska vi råda bot på nu. =)

Vi ska nämligen ha en inomhuskompost över vintern. En så kallad maskkompost. En genomskinlig maskkompost där han kan följa hur maskarna sakta men säkert äter upp vårt avfall och "gör jord" (en sanning i modifikation vi använder för att förklara det hela för vår 2,5-åring.)

Kommande inlägg i bloggen kommer därför att handla om hur det går för vår kompost och hur sonen reagerar över projektet. =)

När det gäller maskkomposter måste man tänka på en hel rad med saker. Vill man ha en kompost inomhus måste man definitivt följa dem om det inte ska börja lukta och bli ohygieniskt. 

Planen är denna: 

- Vi tar ett gammalt akvarium. (Behållare för maskkompost ska helst vara bredare än de är höga.)

- Vi klär in akvariets tre sidor med mörka plattor. Förhoppningen är att orka/hinna klä in dem i papier maché och göra dem till en stubbe/berg eller något roligare. (Maskar skyr ljuset. De lider av ljus och kämpar för att komma till en mörk plats. Ett akvarium utan täckta sidor skulle vara plågeri, då det stressar maskarna jättemycket.)

- Framsidan får en löstagbar sida. Målet är att måla den snyggt, så det ser ut som jord, med maskar och äppelskrutt mm., eller en skog/bilväg etc. (Eftersom maskarna inte gillar ljuset tar vi bara av fronten när vi vill titta och när vi fyller på.) 

- Vi fyller botten med sand. (Drängering. Maskkomposter blir ofta mycket fuktiga. Maskarna vantrivs, får svårt att andas och kan till och med dö om det bli för blött. Dessutom luktar det vidrigt om matresterna ligger i vattnet. Luft kommer inte åt att bidra till aerob nebrytning, som inte luktar, utan vattnet tränger undan luften och skapar ren förruttnelse, som stinker. 

- Vi bygger på med brunt material. Tidningsremsor, wellpapp- och äggkartongsbitar mm (Till en början är det sådant maskarna kommer att få äta, tills de trivs) 

- Vi fyller på med matrester och brunt material successivt (Omnomnom).

Här kommer en bild på utgångsläget. Akvariet är ca. 35x35x60 (DxHxB). 

Återkommer med uppföljningar. Maskarna kommer imorgon...

Hej igen

Hej bloggen. Här skulle ett år av renovering, av lottande kunnat bo. Men, den tid om fanns över har jag spenderat med min familj. Jag ber om ursäkt för uppehållet och ska återigen försöka ta upp bloggandet. 

Happy reading!

Köksrenoveringen kan börja!

Plockepin. Det är vår renoveringsstil. Not by choice, utan av nöden tvunget. Vi har inte plats helt enkelt. Igen plats och så en 1åring och tre katter. Krävs lite planering.

I dagarna ska vi nu packa kökets innehåll i kartonger, skruva ner skåpen, flytta matplatsen och riva upp det provisoriska golvet.

Nagelbitarråspänning, som Peter Harrysson en gång sa :)

Radiotystnad

Nu har alla i familjen varit sjuka minst en gång under mars. Nu är vi på fötter igen och bloggandet tar vid.

Snart blir det bullar i ugnen!

Eftersom det gått ett rykte om att vi är med barn kunde jag inte låta blir titeln. Ledsen för att förhoppningar, gott folk.

Vi har blivit med ugn!

I nästa månad blir det att slita ut köket och lägga golv och regla väggar och tak. PEPP!

Igår var vi därför på en utförsäljning av vitvaror från ELON och hittade en inbyggnadsugn:

Vår nya Siemens

Svart glas, vita detaljer. Kommer nog passa rätt bra med svarta glasfläkten och det vita köket.

bekymret när vi kom hem igår var det klassiska: Hur gör vi den kattsäker? Lite kartong, tejt och bra placering senare hoppas vi den får vara ifred.

Full fart framåt!

Nedkomst!

Nu är det skarpt läge!

Äntligen! En dag till och Erik hade sått alla frön han hittat i allt han kunde komma över vore det kaffekopp eller Alvedonmått.

I brevlådan damp det idag ner ett stort, brunt, vadderat kuvert.

Likt Broder Tuck ropades det glatt: Mot ROOT!T-huset!

Vi försådde Lipstick-paprikan, paprikan Ferenc, växthustomaten Brandywine och pärltomaten Red Perl. Ena paprikan nämnde jag inte i beställningsinlägget, men det var för att de fröna slängde min karl glatt med när han var klar, sådär fint på impuls.

Som om vi inte har nog med paprikor och chilis som står och gror ;)

Let's play the waiting game again...

Där, mitt bland ampelliljorna sitter de